Historia om Kungsgården och Ovansjö

Det ursprungliga Ovansjö

För cirka 6000 år sedan höjde sig de högre liggande delarna av Ovansjö ur Litoriahavets vågor. Möjligen steg redan då de första jägarna och fiskarna i land här. Den första verkliga bosättningen i dessa trakter daterar geologer och arkeologer dock till omkring 3000 år före Kristus. Man har funnit stenyxor och pilspetsar som härrör från denna tid, övergången mellan äldre och yngre stenåldern. Från den senare delen av stenåldern och den s k äldre järnåldern, ca 500 år före Kristus saknas fornfynd i vårt landskap. Detta sammanhänger troligen med den klimatförsämring som vårt land utsattes för vid övergången mellan brons- och järnålder, den s k fimbulvintern.

Under romersk järnålder och folkvandringstid (mellan tiden runt Kristi födelse fram till 600 år efter Kristi födelse) försiggick en omfattande bosättning i Gästrikland. Ovansjö var redan vid denna tid en central del av landskapet både befolkningsmässigt och ekonomiskt.

Namnet Ovansjö kommer av de sammansatta orden ovan och sjö, bygden som ligger ovanför den stora sjön, Storsjön. Varifrån namnet Kungsgården kommer kan ni läsa om längre ner i texten.

För ungefär 2000 år sedan började järntillverkningen i Gästrikland. Järnslagghögar från vikingatiden har påträffats i alla socknar i Gästrikland. Ovansjö var ursprungligen Gästriklands största socken och samlingsplats för landskapet. Här fanns vid medeltidens slut omkring 170 byar.

Skogarna i Ovansjö hade högt värde som betesmarker till djuren, jakt och bränsle till hushållen. Jordbruket var det viktigaste för landskapets bönder. För att klara livsmedelsförsörjningen var djurhållningen stor. Många hästar behövdes för transporter utanför jordbruket. Det var angeläget att ta till vara allt vad jorden kunde ge. Djuren hölls på sommarbete vid fäbodarna. På åkrarna odlades i stor utsträckning spannmål. Under svåra år måste dock mjölet drygas ut med bark. Värdet av skogarna ökade när man började bryta och bearbeta myrjärnet. I Ovansjö fanns det naturliga förutsättningar för järnframställning. Här fanns stora myrar, ur vilka man kunde hämta upp malm.

Malm och järn

Järnmineral som lagrats i grus- och sandlager och förts med vattendrag till myrarna löstes upp av humussyror, sjönk till botten av myrarna och bildade malmkakor. Myrjorden som täckte malmen fördes bort. Malmen bröts upp och staplades i högar för att torkas. När den torkat fraktades malmen till smältugnarna. De första primitiva smältugnarna, bestående av en grop i marken, utvecklades så småningom. Ugnarna blev större och byggdes vid en ström så att blästern, som skötte om draget, kunde drivas med hjälp av vattenkraft. Man lade torr ved i ugnarna som underlag. När ugnen var upphettad kastades några skovlar malm in i hettan. Där smälte malmen och man fick ett smältstycke som fördes till en smideshärd för att bearbetas till smidbart järn. Storsjön och Näsbysjön var viktiga för transporten av järn, särskilt vintertid då man kunde frakta på isen.

1200-talet och namnet Kungsgården

Namnet Kungsgården påträffades först under 1200-talet och nämndes för första gången i skrift år 1293. Kungsgården hette innan dess Wijbol som senare blev Wi. Ordet Wi har samband med offerplatser. Kungsgården var platsen där kungens gård fanns. Kungen hade många kungsgårdar runt om i Sverige och i Ovansjö fick kungens gård (nuvarande Herrgården) ge namn åt platsen.

1500-talet och byarna i Ovansjö

Under medeltiden övergavs myrmalmen och bergmalmen blev av större betydelse. Bergsmännen kommer in i bilden i stället för myrmalmssmältarna. Bergsmän var bönder som hade andel i gruvor, hyttor och hamrar. Bergsmansbygden i västra Gästrikland utvidgades under senare hälften av 1500-talet från Torsåker och omfattade Ovansjö inklusive Högbo och Järbo. Årsunda var knutet till Ovansjö som annexförsamling.

I april 1521 besöktes Ovansjö av dåvarande konungen Gustaf Vasa. 400 år efter konungens besök kom Vasastenen vid kyrkan i Ovansjö att resas.

I 1543 års järnskattelängd kunde man se att Ovansjõ omfattade 22 större byar. Av dessa 22 byar har flera namn på naturföreteelser: Berg, Lem, Mom, Myra, Nor, Näs, Se, Sund, Vall, Vik och Åsen. Vissa av de ursprungliga namnen har senare ändrats som t ex Norrberg (tidigare Berg) och Backberg (tidigare Backa). Med all sannolikhet härstammar dessa byar från folkvandringstiden. Till dem hörde också byn Syl som antas ha legat på gränsen mellan Österberg och Övermyra. Många trodde att byn Syl försvann redan under 1400-talet, men byn nämns på åtskilliga ställen under 1620-talet och därefter. Intressanta är också namnen som slutar på -sta, som alltid är knutna till den gamla bebyggelsen, till ishavslerans goda åkerjord, där troligen de första bofasta slog sig ner. Dessa tre byar i Ovansjö är Hillsta, Grimsta (Prästbordet) och Åttersta. Skatten från byarna erlades i form av järnämnen och osmundar. En osmund vägde omkring 0,35 kg.

1600-talet

Åttersta, som ligger vid Borrsjöån, utnyttjades tidigt av bergsmännen och en hytta uppfördes omkring 1570 för att utnyttja vattenkraften. Hyttan var i verksamhet till 1868 och i vårt bergslag betalades skatten fortfarande i osmundar.

Något senare fanns också ett verk i Norrberg. Bergsmannaverksamheten skapade välstånd och välmåga. Kol fanns i de egna skogarna och man fraktade malm från gruvor i bl a Svärdsjö och Torsåker. Skogsmarkernas virkesproduktion var avgörande för den kvantitet av järn som hyttor och hammare kunde framställa. Det var kolmilornas och tjärdalarnas legendomsusande tidevarv. Tusentals kolbottnar och ruiner av kolarkojor utgör idag synliga bevis från den tiden. Socknen har också varit centrum för en högt stående prydnadsslöjd med rik utveckling av olika tekniker.

Vid mitten av 1600-talet var det dock slut med bergsmännens storhetstid. Det krävdes större kapital än de kunde bistå med för att kunna bygga upp de nya järnbruken. Bergsmännen efterträddes på många håll av brukspatronerna. Brukspatronen Isac Mackey köpte 1672 bergsmansanläggningen i Hammarby. Patron Mackeys sondotter Anna Kristina gifte sig sedan med brukspatron Johan Uhr på Kungsgårdens Herrgård.

1700-talet

Ovansjö kyrka, byggd på 1200-talet ansågs för liten och gjordes om. Den nya kyrkan invigdes år 1763. Vissa delar av den medeltida kyrkan finns kvar än idag. I kyrkans vapenhus förvaras en av få runstenar i världen med s k knutrunor. Kungsgården, Åsens by och Prästbordet var under århundraden bygdens administrativa och religiösa centrum.

Byarna i Ovansjö bestod förutom av bebyggelsen av åkrar, ängar, skogar, myrar, fäbodar och vattendrag. Ovansjöborna behövde aldrig ge sig utanför landskapet för att få arbete. Tvärtom hade man arbete att ge åt dalkarlar och andra.

Den industriella revolutionen under senare hälften av 1700-talet medförde en koncentrering till större företagsenheter, ibland kallad bruksdöden. Ovansjö var dock fortfarande en central punkt. Stationssamhället Kungsgården på Åsens mark låg bra till för omkringliggande byar och vägarna från Torsåker och Svärdsjö möttes där. I "tingshuset på Sandbacka" höll man ting från 1782-1881. Till ting samlades här innevånare från Torsåker, Årsunda och Ovansjö. Det gamla tingshuset invigt 1782, som i många år var banklokal för Ovansjö sockens sparbank, finns kvar och idag finns där en antikaffär.

1800-talet

På 1800-talet fanns det en såg och ett valsverk i Kungsgården.

År 1859 stod Gävle-Dala järnväg mellan Gävle och Falun färdig. Banan började byggas i Gävle 1855 och 1887 öppnades banan för reguljär trafik till Kungsgårdens station (bild till vänster) som inte finns kvar idag.

År 1860 fick Ovansjö socken sitt bibliotek. En grundplåt anslogs av Lektor Z Göransson, Stockholm, född hos Per-Ers på Åsen i Kungsgården för inköp av böcker. Först 1875 utarbetades stadgar och detta räknas som bibliotekets födelseår. Biblioteket öppnades i sockenstugan där Vävstugeföreningen håller till idag. Lokalerna har skiftat genom åren och biblioteket har sedan legat vid Haglöws gård vid Rosenlöfs Tryckerimuseum och i f d kommunalhuset. Fram till november 2006 har biblioteket varit inrymt i Kungsgårdens skola på Korsikavägen 1. Det är numera endast använt som skolbibliotek och närmaste folkbibliotek finns i Sandviken.

Under tiden 1861-1894 utvandrade 506 Ovansjöbor till Nordamerika.

Ovansjö Mejeri AB bildades 1891. Mejeriet tillhörde de tidiga producentkooperativa föreningsbildningarna i bygden (bild till höger).

I slutet av 1800-talet startade Bröderna Rosenlöf ett tryckeri som tillverkade bl a kontorsböcker.

1900-talet

År 1900 fanns det i Ovansjö ingen hytta eller hammare och heller inget bruk. Den sämre svårbrukade åkern togs ur jordbruksproduktionen och återgick till skogsproduktion. Virket avsattes till sågverks- och massaindustrin. Vattendragen inom kommunen var viktiga drivkällor till vattenhjul och turbiner. Ett antal bysågar och kvarnar fanns där åarna bildade fall. Exempel på detta är Norrbergs och Åttersta såg. Den senare är fortfarande i drift i privat regi. Den återstående åkerjorden i Ovansjöbygden tillhörde dock länets bästa. Hästen var borta som dragare. Den första skördetröskan inköptes av Ovansjö Maskinförening år 1948. (Bilden ovan är vy över Kungsgården år 1890 med bankhuset i centrum)

De gamla och fattiga i Kungsgården

Under medeltiden omhändertogs de fattiga och hjälpbehövande i hospital och helgeandshus. Bönderna utdelade en del av säden till dessa nödställda, men mot slutet av medeltiden tog kyrkan hand om det hela. De fattiga fick s k tiggarpass av prästerskapet. Det blev vanligt att man utackorderade orkeslösa gamla och barn till dem som fick en liten penning för att hålla dem vid liv. Behovet av fattighus, där man kunde ta emot de gamla, blev alltmer pockande. I slutet av 1700-talet uppfördes en fattigstuga på den plats som vi idag lokaliserar som kyrkparken där Vasastenen står. Fler fattigstugor uppfördes och många fattigstugor i byarna behölls. Fattigstugan i kyrkparken började förfalla mer och mer och hade vid mitten av 1850-talet sedan länge stått tom. Man behövde en ny fattigstuga och en kommitté tillsattes 1882 för att hitta ett lämpligt ställe. År 1885 köptes fastigheten Backberg nr 1 (bild till vänster) och fattighjonen inhystes till en början i den gamla herrgårdsbyggnaden. Hjonen fick utan betalning vandra ner till skolvedboden med medhavd såg och yxa och hugga ved till skolan. Fattiggården drev också ett självförsörjande jordbruk. Vårdhemmet blev så småningom ålderdomshem som drevs under moderna former.

Sturestenen

I Ovansjö finns ett par minnesstenar som påminner om krigstider. Den s k Sturestenen restes 1928 vid Syltebron mellan byarna Övermyra och Mom. Det finns sägner om att Slaget om Syltbäcken hölls här mot Danskarna på Sten Stures tid under 1400-talet. Det har berättats att Syltbäckens namn kommer av att danskar slängdes ner och "syltades" i bäcken. Dessa sägner berättar även att Flyktsbacka har fått sitt namn av att Danskarna flydde åt det hållet. En annan historia talar om en kamp mellan danskvänlige ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna och hans motståndare Karl Knutsson Bonde på 1400-talet. Inskriptionen på minnesstenen invid Sture Stensvägen i Mom lyder: "Här i järnets bygd värjde sig fordomdags bygdens folk mot främmande inkräktare. Minnet förpliktar. Spjutmuren. Flyktsbacka. Stenen restes 1928."

Vasastenen

I april 1521 besökte Gustaf Vasa Ovansjö. Vid kyrkan samlade han människorna omkring sig. Kungen ville ha hjälp av gästrikarna mot den danske kungens krigare. Vasastenen restes till minne av konungens besök 400 år senare och kan ses i kyrkparken öster om Ovansjö kyrka. Inskriptionen på stenen lyder: "I april 1521 mötte i Ovansjö Gästriklands folk Gustaf Eriksson Vasa och gick med i hans kamp för Sveriges frihet."

Ovansjö kompani

I Kungsgården fanns den trossbod, som hörde till Ovansjö kompani i Hälsinge regemente. I boden förvarades militär utrustning och byggnaden bevakades av en utvald soldat. Vid kyrkan samlades de soldater som var bosatta i socknen, när det var dags att marschera till Mohed söder om Söderhamn, där manskapet övade och där generalmönstringarna ägde rum. Högboborna samlades vid sin kyrka och samma sak gällde för dem som bodde i Ockelbo. På de platserna samlades man också när det var dags att dra ut i fält och riskera sitt liv för fosterlandet.

Många ovansjösoldater fick också offra sina liv – inte minst i striderna mot ryssarna och främst då i Finland. Kompaniet bildades i slutet av 1600-talet och upplöstes när den allmänna värnplikten infördes i början av 1900-talet. I Ovansjö kompani ingick 150 man, vilka kom från Torsåkers, Ovansjö (inklusive Järbo och Högbo) och Ockelbo socknar.

Läs mer om soldaternas villkor på nedan angivna hemsida. På hemsidan www.paroll.dinstudio.se finns för närvarande cirka 2 300 soldatnamn redovisade. De finns att söka dels efter rotenumret, dels efter fadersnamnet (patronymikon) samt också efter soldatnamnet, vilket gör det möjligt att hitta den soldat man letar efter. Födelseår och -ort liksom dödsdatum finns noterade för de flesta av soldaterna, liksom andra noteringar som gjorts i de olika mönstringsrullorna. Förteckningen uppdateras med jämna mellanrum.

Se mer om: