Ovansjö kyrka byggnadshistoria

Ovansjö kyrkas utseende år 1690 enligt en teckning av Ulf Christoffersson, Kungl bibl.

Redan sedan mitten av 1200-talet har det funnits en kyrka i Ovansjö. Den äldsta kyrkan i Ovansjö var till planen rektangulär och saknade torn. Här finns ännu i sin helhet bevarad den rundbågiga portalen som torde härröra från 1200-talets mitt. Under de följande två århundradena tillbyggdes sakristia i norr och vapenhus i söder. I söder fanns också den låga huvudingången. Under 1400-talets senare del ersattes trätaket med tegelvalv. Dörren var försedd med plåtbeslag och en gotisk dörring. Det berättas att Gästriklands medeltida landskapsigill förvarades i Ovansjö kyrka i Kungsgården bakom en järndörr med elva lås.

Till omkring mitten av 1500-talet utgjorde Ovansjö pastorat ungefär 1/5 av av Gästriklands yta.

Under 1600-talet skedde en förändring med kyrkan. 1645 insattes s k ankarband för att staga upp väggarna och 1665 förstorades fönstren. Samtidigt vitlimmades interiören. Den nuvarande västportalen i röd sandsten tillkom 1685 donerad av Isac Mackey och Anna Leufstadia. Två år senare tillkom nya bänkar och ett nytt korsrank med pyramider av Jöran Snickare. 1688 ersattes en äldre klockstapel av en ny.

Under 1700-talet behövdes mer utrymme och en ny läktare för kvinnor byggdes 1713. Då utrymmet fortfarande inte räckte till planerades ytterligare en ombyggnad. Stadsbyggmästaren i Gävle, Daniel Lundkvist, fick i uppdrag att utarbeta den nya planen för kyrkan som påbörjades i augusti 1759.

Det var mellan 1760-63 som kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Under arbetet med att riva den gamla kyrkan och mura upp den nya arbetade mellan 80-150 man om dagen med kyrkbygget. Kyrkan breddades åt norr. Långhuset förlängdes åt väster där ett torn byggdes. Sakristian byggdes öster om koret. I sin östra mur har sakristian en portal med järnbeslagen dörr som ursprungligen torde haft sin plats i någon av medeltidskyrkans portaler. Vapenhuset revs och portalerna flyttades till de nya ingångarna i söder och väster.

Tio år senare behövdes valven repareras p g a sprickor och ytterligare en restaurering utfördes 1895-97 av dåvarande Stadsarkitekten i Gävle, E A Hedin. Man murade ett tvärställt tunnvalv över koret. Murarna i interiören beströks med oljefärg i brunt och valvet försågs med schablonmålningar i blått och brunt.

Nästa restaurering ägde rum 1963-64 efter ritningar av arkitekten J Thomé som också byggt Storviks kyrka. Valvet förstärktes och 1800-talets påmålningar i interiören ersattes med ljus puts på väggar och valv. Under detta arbete upptäcktes att man vid ombyggnaden på 1760-talet använt sig av stenar som hade fragment från de medeltida kalkmålningarna. Tyvärr blästrades målningarna bort innan man hunnit dokumentera dem. Vid restaureringen fick vapenhuset nya innerdörrar av glas i järninfattning. Två runstenar murades in i väggen (se bild nedan). Till återinvigningen skänktes till sakristian ett fönster med glasmålning utförd av konstnären Sven Lundqvist från Ovansjö.

Under våren och sommaren 2004 utfördes arbeten på kyrktornet. Det innefattade bl a utbyte av rötskadat timmer och delvis ny takplåt, samt målning och förgyllning av lanternin, urtavlor, spira och tupp.

Kyrkogården

Kyrkogården omges av en bogårdsmur som ursprungligen var täckt med spåntak. Muren har två stigluckor (porthus i kyrkogårdsmur) från 1763 och 1788. En bod av sandsten och tegel uppfördes under 1700-talet.

Ovansjö kyrka inventarier och målningar

Runstenar - Under Vikingatiden restes runstenar som minnesstenar eller gränsmarkeringar. Runstenarna restes längs vägsträckor, vägkorsningar, broar, gravfält och tingsplatser. Runor började användas i Nordeuropa ungefär vid Kristi födelse till långt in på 1800-talet. Två runstenar som tros varit resta på 10- eller 1100-talet finns bevarade i Ovansjö kyrka. Runstenarna påträffades vid prästgården Grimstad.

Två runstenar finns inmurade i väggen i vapenhuset vid ingången till långhuset. I runskrift finns inristat på den ena stenen: "Två män, Rualt och Utr reste en gång över Irm..." och på den andra kan läsas namnen Björn och Sigbjörn.

Altare - Kyrkans nuvarande tredelade altaruppsats i typiskt barockutförande anskaffades 1690. Nuvarande altarring tillkom vid restaureringen 1963. Oljemålningarna som framställer Nattvarden, Korsfästelsen och Gravläggningen har utförts av Johan Wulf. Ramverket är rikt skulpterat av Jochum Lütkenschwager. I den översta målningen insattes 1742 en urtavla. Bland de snidade figurerna kan man se Petrus med nyckel och Paulus med svärd. Altaruppsatsen kröns av en segrande Kristus stående på draken med korsfanan i vänster hand.

Predikstol - Predikstolen utfördes 1662 av Ewert Friis. Han härstammade från Bredstedt i norra Tyskland och man märker tydligt det kontinentala inflytandet i de rika sniderierna i alla dessa verk. På predikstolskorgen framställs i fälten Kristus och sex av apostlarna. Ljudtaket kröns av Kristus med korsfanan och runt ljudtakets kant står änglar med Kristi pinoredskap och överst Kristus såsom världens frälsare. Trappans dörromfattning, kraftiga kolonner virade med vinrankor tillkom först 1743 av bildhuggaren Petter Blom.

Dopfunt - Dopfunten av Gotländsk kalksten är ett arbete från senare delen av 1200-talet. Ett dopställ av trä tillverkades 1742 av Petter Blom då den förra ansågs omodern. Man återgick dock till att använda den medeltida funten. En likadan dopfunt kan ses i Svärdsjö kyrka i Dalarna.

Skulpturer - Från kyrkans första tid under 1200-talets mitt har bevarats en tronande madonna med Jesusbarnet i knä som finns på norra väggen i koret. På samma vägg mot väster finns två fragment ur ett altarskåp troligen från mitten av 1400-talet. Det ena är en välsignande Kristus sittande på en tron och det andra är en framställning av Marie död. I triumfbågen hänger ett senmedeltida krucifix. Mariaskåpet på södra väggen härrör från 1400-talets slut eller 1500-talets början. Här framställs Madonnan som den apokalyptiska kvinnan med månskäran under sina fötter. I ytterligare ett helgonskåp finner vi den heliga Birgitta med sin uppslagna bok. Två pyramider är bevarade från det gamla korskranket från 1667.

Orgel och klocka - Orgelfasaden är utförd efter ritningar av E A Hedin. Orgelverket från 1897 och har sedan blivit om- och tillbyggt. Storklockan uppges vara gjuten 1670 av Johan Meijer. Mellanklockan är från 1901 och lillklockan från 1806.

Ljuskronor - Äldst bland ljuskronorna är en krona av malm med 16 ljuspipor, vilken inköptes 1662 från Skultuna bruk. Ljusredskap som ljusstakar och ljusarmar har under årens lopp skänkts till kyrkan av bl a de omkringboende brukspatronerna på 16- och 1700-talen.

Nummertavlor - En av de två nummertavlorna i förgyllt trä med målade inskriptioner skänktes till kyrkan 1744 av Anna Mackey och den andra av Justina Chaterina Reftalia 1777.

Den heliga Birgitta

När våra medeltida kyrkor invigdes skulle detta ske under vidlyftiga cermonier. Bland annat skulle den nya kyrkan helgas till ett eller flera helgons ära. Det var då vanligt att kyrkans helgon eller skyddspatron fick en bild inne i kyrkan. Man vet att Brittamässan firades den 7 oktober som kyrkfest i Ovansjö församling vilket ger anledning att förmoda att Sankta Birgitta varit den gamla sockenkyrkans skyddshelgon. Församlingsborna fortsatte ända in på 1920-talet att kalla sin kyrka för Birgittakyrkan.